ANDREAS KLEERUP:
VI SKA HA BARN

Vi kör.

Att bli pappa kändes som en naturlig fortsättning på det 30-åriga underbara, kaotiska, öppna, mörka, märkliga krig som har varit mitt liv. Har aldrig tänkt på faderskap som något man behöver ha beröm för. Det ska ju bara göras på bästa sätt, för 15 år senare kommer förmodligen ens lilla guldklimp ändå skrika ”gubbjävel” till en. Att bli far kändes inuti som en utmaning och det är ju sådana jag har levt för. Jag har gått igenom en hel del ganska fort och jag tänkte att gulla med en bebis var det nya rock. Någonstans kanske jag trodde att det skulle bli den slutgiltiga räddningen från mig själv.

Men faan.

Jag har ingen aning om hur man gör.

Jag kände inget speciellt under eller efter förlossningen. Helt klart är att om vi fött någon annanstans än i Sverige hade vi garanterat känt något, troligtvis skräck och ångest. Men nu gick det kanon vilket jag tackar vår fantastiska barnmorska för.

Vincent.

That’s his name och jag kommer såklart att älska den lille klimpen mest av allt och jag kommer ta hand om, leva med och krama om honom så mycket som han orkar. Nio veckor ung i skrivande stund och en helt otrolig liten kille. När Vincent ler kan jag på en tusendels sekund se min pappa, min mamma och Vincents mamma i hans ansikte. Det är fantastiskt och känns som att kolla på värsta photoshop-applikationen fast på riktigt.

Jag tror att det är viktigt att skriva det här för att kanske ge stöd till andra blivande eller nyblivna föräldrar. Man behöver inte känna på något visst sätt överhuvudtaget. Kärleken finns där, den var där, den kommer tillbaka och den vinner över allt. Om det är något jag tror är sjukt viktigt som förälder är det att vara uppmärksam på sitt barns känsloliv och ta detta på allvar.

När jag var liten brukade min mamma lyssna på mig i timmar när jag var orolig och rädd och den tryggheten och kärleken som detta innebar för mig tänker jag ta med mig in i min egen föräldraroll.

För mig känns det enkelt att vara pappa men det beror nog delvis på att jag, från första stund, inte varit rädd för att be om råd eller fråga om hjälp. Det är självklart att man som nybliven förälder inte kan allt, så var inte rädd för att fråga om hjälp. De gjorde jag och det har varit bra både för Vincent och för mig.