DENISE RUDBERG:
OSTMACKA BLEV DEN DELIKATASTE AV SMÖRGÅSAR

Jag har fött två barn. Två gånger har två små människor kommit ut ur mig, hur det gick till är mig övermäktigt. Inte för att det på något vis var något anmärkningsvärt eller extra speciellt med just mina förlossningar, utan jag är bara förundrad rent allmänt över att det gick vägen.

Min förstfödde hade en tuff resa, fick kämpa vilket lär prägla honom i livet likt många förstfödda. Pinvärkarna stod som spön i backen och jag blev erbjuden både nålar i skalpen och värmande bubbelbad. Men inte förrän den helande gasen nådde mina lungor och en nål sattes i min rygg kunde förlossningen ta fart på allvar. Jag hade förmodligen inte orkat hela vägen utan de hjälpredorna. Än mindre utan de fantastiska kvinnorna som stod vid min fotända under de många timmarna för att peppa mig igenom smärtan. En liten haka hade fastnat och pillades rätt av en van hand. Till slut kom han ut och lades på mitt bröst. Han lät som en hes katt och tyckte att ljuset var starkt.

Den andra hade det lättare. Som en välsprungen maraton löpte förlossningen och jag skröt över min rekordtid. Stolt och lycklig över att vara välfungerande. Givetvis är resultatet av dessa båda händelser det som alltid kommer att vara det starkaste minnet, smärtan kan jag inte alls minnas vidden av. Men det finns ytterligare en sak. De där smörgåsarna.

Efter båda förlossningarna kom det in en fin plastbricka med den delikataste av alla smörgåsar. En ostmacka i sin enkelhet, men jag har nog aldrig tidigare eller senare smakat något så fantastiskt.

Någon hade gjort sig omaket att ställa sig i köket och bre mig en smörgås för att jag skulle återhämta mig extra bra. Den där mackan är ta mig fasen det finaste jag kan tänka mig, för att citera en av våra mest folkkära julsagor. Vi som bor i Sverige är så vansinnigt lyckligt lottade med all den hjälp och stöd som vi får när vi föder. Den där ostmackan är pricken över i:et och lyx på allra högsta nivå.

/Stolt tvågångsföderska med fablesse för ostmackor