KARIN JIHDE:
MINA ANDRA OCH TREDJE GRAVIDITETER
SLUTADE I MISSFALL

Jag har varit gravid fyra gånger. Den första graviditeten var oplanerad. Jag var tjugotvå och kände ren och skär skräck inför det monumentala ansvar ett föräldraskap skulle innebära. Mitt beslut att göra abort var omedelbart, men jag oroade mig för ingreppet. Jag svimmade inne på en mödravårdsklinik och blev omhändertagen av snälla, professionella sjuksköterskor. Efter aborten kände jag bara lättnad.

Några år senare befann jag mig i Japan. I ett tempel i Tokyo fanns ett monument för ofödda barn. Folk hade lämnat nallar och små babysockor i templet. Jag satt tyst och tänkte på det barn – mitt barn – som inte fått komma till världen. Vänta lite, bad jag. Du får en ny chans.

Men det kom att dröja till långt över trettio innan jag verkligen var redo. Jag hade gift om mig och flyttat hem till Sverige efter ett decennium av arbete och boende på flera kontinenter. Jag ville bli mamma.

Mina andra och tredje graviditeter slutade dessvärre i missfall. Vid ett tillfälle befann jag mig på en ö i Grekland. Fostret hade dött i magen och låg kvar. Jag var sjuk av blödningar och svåra kramper. Till slut kom jag till ett sjukhus på fastlandet, där ett ingrepp och stark antibiotika gjorde att risken för en infektion kunde minimeras. Min svenska sjukförsäkring betalade för vården. På morgonen kom en grekisk överläkare förbi på sin rond. Han såg att jag grät. Do not be sad, sa han. This child was not yet ready to be born. But you will have children.

Den fjärde graviditeten blev utan komplikationer, och min dotter växte i magen. Varje gång hon sparkade kände jag tacksamhet för det lilla livet därinne. Alice föddes på BB Stockholm, i närvaro av min man och tre fantastiska barnmorskor. I slutskedet kunde jag ta emot henne i mina händer. Så liten och varm låg hon på mitt bröst. Öppnade ögonen och såg rätt in i mig. Så kom du äntligen, sa jag till henne. Välkommen.

Både jag och Alice har haft turen att födas i Sverige. Om någon av de händelser jag beskrivit istället hade skett i ett av världens fattigaste länder, till exempel i Bolivia, Zambia eller Bangladesh, hade kanske varken jag eller min dotter levt idag.

I många länder ifrågasätts kvinnors önskan att göra abort. Ofta nekas de – även om graviditeten är resultat av en våldtäkt. I desperation väljer de osäkra och illegala aborter. Osäkra aborter, men även fullgångna graviditeter, bidrar till att 7, 5 miljoner kvinnor och nyfödda dör varje år. Det är fler dödsfall än i aids, malaria och tuberkulos tillsammans. Varje minut dör en kvinna och sex nyfödda barn på grund av komplikationer i samband med osäkra aborter, graviditet, missfall eller förlossning.

Med bättre vård kan nästan alla dessa dödsfall förebyggas. Stöd RFSU:s arbete för att minska mödradödligheten i fattiga länder.