För samtidigt på i en annan del av världen, pågår det som Kattis skriver om. Där allt är annat än självklart av det som vi för några dagar saknar.

Är det undantagen som Kattis skriver om? Knappast. Fler människor lever under dessa förhållanden än oss som har det självklara utan att ens reflektera över dess värde många gånger.

Trots vår globaliserade värld där vi inte saknar möjlighet till att få del av hur det ser ut i andra delar av världen bara genom att slå på tv:n eller öppna en dagstidning, så är det först när vi varit på plats och fått möta en annan verklighet på nära håll
som vi helt och fullt börjar reagera.

Först när vi mött den tomma blicken hos den som både har förlorat sitt barn, kanske hela sin familj och är utan allt, först då är det många av oss som vaknar. För just då kan vi inte bläddra sida i tidningen, eller byta till annan kanal.

Men även på plats har vi möjligheten att sätta oss på planet och kliva in i välfärden, tryggheten några timmar senare i vår del av världen. Ett val som skiljer oss från just de som tvingas leva under dessa förhållanden.

Vi har även möjlighet till ytterligare val, och det är om vi vill bidra till att förändra denna situation för många.

Jag tänker på några välkända ord av Aquino;

”Är det förmätet att tro att man kan göra skillnad i en annan människas liv? Att man genom goda tankar, blickar, ord och handlingar kan förstora hennes liv?”

Min övertygelse, tro och vilja är ett stort JA!

Tänk om vi för en dag fick byta liv med varandra. Hur skulle världen se ut då måntro?

Kattis, jag är övertygad om att hon bär med sig minnet av dig, då du fanns där just då, med en hand, en varm själ, kärleksfull blick.
För just då hade knappast inga ord, inga handlingar kunnat förändra hennes smärta. Just då handlade det säkert bara om, de 3 orden jag lärde mig av en person som jobbat under många år med människor i misär;

HÅLL UT, HÅLL OM, HÅLL KÄFT!

….men i arbetet för att förändra, för att ändra dessa orättviser så handlar det om allt annat än att hålla käft.

Var vill vi befinna oss om ytterligare 100 år? Hur vill vi att världen ska se ut då? Är vi oklara på denna fråga behöver vi bara ställa frågan till våra barn.