PERNILLA HAMMARGREN:
MAN SLAPP KOMMA UT OCH FÖRKLARA SIG
SAMTIDIGT SOM MAN FÖDDE BARN

Jag har blivit tillfrågad att skriva här på bloggen och vara med i RFSU:s kampanj som uppmärksammar mödradödligheten i världen. Att skriva något om graviditet, förlossning, att få barn, etc. Ur vårt svenska/västvärlds/Robinson Caribien lyx-svältar- perspektiv tänker jag. Skillnaden blir ju helt sjuk jämfört med fattigare delar av världen.

Av ren tur är jag född i Sverige. En redan nojig person som fullständigt blommade ut i oro under graviditeten. Som ältade och frågade sönder sin sambo. Men jag hade en cool barnmorska jag kunde ringa, maila och såklart Vårdguiden – din vän i natten. Och när oron var för stark, tvinga upp sambon vid 03.00 för ett ultraljud när jag inte känt sparkar på länge. För den möjligheten hade jag.

Sen inte att glömma, fanns google – bra och dåligt för en gravid google-knarkare.

Tur för mig att andra har kämpat, RFSL, aktivister, med flera så att även vi queera/lesbiska kvinnor kan få hjälp på fertilitetskliniker i landet.

Vi stod i kön i lite mer än ett år. Ängslig väntan. Kommer det vara kört? Ska vi bara sticka till Danmark och testa lite innan? Kompisar som man aldrig trodde skulle vilja blev gravida. Barnvagnar överallt. Sen äntligen vår tur.

Shit vad bra det är att betala skatt. Det är det här det går till, sjukvården. Huddinge sjukhus kändes fantastiskt. Efter ägg-plockningen inför ivf-en sa jag morfinpåverkad högt till min sambo ”jag älskar alla här”! När vi blev gravid kunde vi gå till en mödravård som var först i landet med hbt-kompetens. Vår barnmorska ordnade träffar för alla oss queera/lesbiska par. Vi regnbågsmammor fick en garanterad plats på Danderyds förlossning, för där har personalen hbt-utbildats. Så att man ska slippa komma ut, förklara sig, samtidigt som man håller på att föda barn. Väl på förlossningen blev det akut kejsarsnitt. Inte ur-akut men ändå akut. Hur hade det gått om vi ens inte varit på ett sjukhus ens?

Under hela skaffa barn processen kände jag mig utsatt för att jag aldrig visste hur det skulle gå och samtidigt så omhändertagen. Vi lever inte i ett perfekt land men ändå, vi har det så otroligt bra.